Jävlar i min lilla låda…

Ja här händer de grejer kan jag säga…

I tisdags morse åkte jag in och opererade bort mitt myom. Skulle kunna dra alla detaljer men om du är intresserad av hur det går till så hör av dig till mig istället.
De tog ut myomet som vägde nästan 2 kilo. livmoderhalsen och min vänstra äggledare. De kunde inte se att det fanns någon cysta men jag hade däremot väldigt mycket vätskeansamlingar och kapillärer som gjorde att jag förlorade väldigt mycket blod. Tack och lov kunde de göra bikinisnitt för jag har tydligen inga magmuskler sa läkaren.
Kom tillbaka till gynavd. vid ettiden och det var då som jag började må skitdåligt. Att må illa och ha en sån otrolig smärta samtidigt var fan det värsta jag varit med om. Så fort jag somnade till så vaknade jag av att jag mådde illa men jag hade inget att kräkas och jag hade inte heller kunnat kräkas. Jag tror jag fick fem sprutor med morfin och jag var totalt borta i smärtan i perioder. Kommer ihåg att en sköterska pratade med mig om att jag skulle andas lugnare och fanns där och andades med mig. När jag vaknade runt tre på natten mådde jag bättre och fick in två smörgåsar och en kopp kaffe. Jag åt upp en macka och drack upp nästan allt kaffe. Efter det slumrade jag till åtskilliga gånger. Jag åt inte mycket alls när jag låg inne för maten smakade fruktansvärt. Sen när jag kom hem tog jag en kopp kaffe och en rostad macka med bregott på… Det smakade champinjoner… XD
På onsdagen kände jag mig ordentligt pigg och bad dem att ta bort katetern (avskydde den) vilket de blev glada för att jag bad om. På darriga ben gick jag upp på toa efter tio minuter för att kissa, och det var inte en skön känsla precis. Inte för att det kändes som att pissa taggtråd (vilket en del tycker) utan snarare för att det kändes som att pissblåsan vecklade ihop sig till ett liten skrynklig påse, fasen va det gjorde ont. Och så var det de efterföljande fem-tio gångerna också.

På onsdag eftermiddag fick jag smärtor igen. Fick morfintabletter två gånger och simmade bort i ingenmansland igen. Sen väntade jag på det svåraste av allt… – FISEN och BAJSEN!!! Fisen lät vänta på sig och anlände inte förrän på torsdag morgon och jäklar vilken skön känsla att äntligen få fisa. Tror fan jag hamnade i paradiset en stund där… 😉
Jag åkte hem på torsdagen vid ettiden, sov, hämtade ut blodförtunnande sprutor, handlade mat, hem till en kompis som gav mig spruta (och ska göra det ända till på söndag. Tack Annika! <3).
Kan säga att jag mår oförskämt bra. Har inga större problem med att röra på mig, inga speciella smärtor (och allra helst inte efter att BAJSEN anlände i morse). Tar nu en ipren och en alvedon i förebyggande syfte mot smärtorna men tror att jag skulle kunna klara mig utan helt.

Nu till lite roligare saker! 😀
Den 1:a februari flyttar jag och Björn tillsammans. Vi ska hyra nedervåningen på ett stort hus på en bondgård, 5 rok, totalt 150 kvm. Det finns två kakelugnar, en öppen spis, spegeldörrar, inglasat uterum, gammalt trägolv och en rustik atmosfär. Det finns även växthus och ett ställe där man kan ha höns. Till nästa jul har jag redan lejt en kompis som ska komma och julpynta. Hon har en sådan fantastisk känsla för detta och jag tror iaf jag behöver ha lite hjälp eftersom jag inte har julpyntat på säkert 15 år eller så.
När de sa att jag skulle tänka på något positivt när jag skulle sövas så var det huset som jag låg och funderade på. Jag är  så överlycklig och känner på mig att det kommer bli så perfekt det kan bli! 😀

I Livets Tjänst
Lillan